När barn inte gör som vi vill: Att tro att autistiska barn bara vill bestämma

Ett barn med autism har svårt att se saker från ovan och när man befinner sig där nere mitt ibland allt, så kan även en mindre förändring på nära håll se väldigt stor ut. En begränsad föreställningsförmåga gör det också svårt att själv kunna se vad en förändring egentligen innebär.

Tänk dig att din värld är uppbygg som ett legotorn. För de flesta av oss, så räcker det att plocka bort den röda biten och sätta dit en grön när någon kommer med exempelvis ett nytt förslag i en lek. Har man autism så raseras tornet och man måste bygga om det på nytt så fort en bit ändras. Man behöver gå igenom hela bygginstruktionen från början till slut (om ingen utifrån lyckas förklara exakt var tornet förändras) och skapa ett helt nytt torn. Varje gång. Bitar kan ändras ofta när många viljor möts exempelvis i samspel. Påfrestningen att hänga med blir väldigt stor när tornet ständigt raseras av andras idéer. Fasta rutiner blir då ett skydd och att göra som man själv vill blir barnets sätt att skapa förutsägbarhet i tillvaron.

Ovan text är en av fallgroparna i Fuktionstrappans tredje steg som du hittar i den boken ”Inkluderingskompetens vid adhd & autism”. Det är också förklaringen till varför barn med autism behöver ett tydligt dagsschema och noggranna förberedelser vid förändringar. Om vi vuxna vill bestämma, så måste vi även sätta tydliga förväntningar i förväg, eftersom tillrättavisningar efter hand raserar deras ”legotorn”.

Mer om innehållet i boken kan du läsa här.

Andra boktips:

• Gång på gång: Pedagogik vid autism och autismliknande tillstånd
• Varför stannar bussen när jag inte ska gå av?