Boktiteln: ”Autism i klassen” blir ”Vilse i klassen”

Varför blir titeln just ”Vilse i klassen – om inkludering och andra fallgropar”?

Jo, från början hade jag faktiskt bestämt att boken skulle få gå under namnet ”Autism i klassen – om inkludering och andra fallgropar”. ”Autism i klassen” tyckte jag helt enkelt påminde om ”tyst i klassen” och jag tänkte att för många lärare så skulle den kanske omedvetna kopplingen vara något positivt. Tänk att uppnå det emellanåt …

Egentligen hade jag tänkt skriva en bok med enbart praktiska tips kring elever med autism: Om denna situation uppstår, gör då så här. Men under arbetets gång fastnade jag snabbt i forskningen och där sitter jag fortfarande. Det är svårt att komma loss och så mycket spännande. Boken blir större och klokare. Och tar längre tid förstås. Det fick bli en annan helt annan bok istället (eller först). Jag upptäckte också att forskningen och metoderna för eleverna med autism respektive ADHD inte var så spretig som jag trott. Även om dessa elever har olika svårigheter och olika behov, så delar de också många. Boken skulle bara bli bättre om jag även tog med eleverna med ADHD. Det jag skrev kunde då bli den stora inkluderingsboken att ha i katederlådan eller på skrivbordet i arbetet med dessa elever med särskilda behov.

Just ”vilse i klassen” blev det först när jag bestämde mig för att blogga medan jag skrev boken och snabbt behövde komma på något som låg bra i mun. Det fick inte heller frångå ”Autism i klassen” för mycket. Jag hade ju redan startad en grupp på Facebook för att arbeta med boken under detta namn. Så då föll valet på ”vilse” istället och även om jag föredrar nytänk, får jag stå ut med att det finns en annan bra bok med ”vilse” i namnet ”Vilse i skolan – hur vi kan hjälpa barn med beteendeproblem att hitta rätt”.  På den vägen är det i alla fall …

I vår hoppas jag att boken kommer ut. Om jag kan dra loss mig ur forskningsdatabaserna.

Funktionstrappan

Om vi vill skapa en inkluderande skola så räcker det förstås inte att stoppa in elever med autism och adhd i den. Vi måste också få skolan att fungera för dessa elever och vi måste se till att de når utbildningens slut – med betyg, självkänsla och psykisk hälsa.

Det gör vi inte med dagens skola. Hälften av eleverna med autism får inte godkänt i kärnämnena (Autism- och Aspergerföreningens). Lika stor andel har varit frånvarande från skolan på grund av bristande stöd. Information om elevers svårigheter lämnas inte över ordentligt varken mellan skolor eller inom (Skolinspektionen). Elevhälsan är inte tillräckligt involverad där det fungerar sämst. De flesta lärare vet förmodligen inte att ADHD beror på för lite aktivitet i hjärnans signalsystem och inte överaktivitet. Det är därför stimulerande medicin fungerar. Mer dopamin och noradrenalin gör signalerna starkare och lättare för hjärnan att följa en röd tråd.

Men vilket är kompetensbehovet i skolorna? Hur får man ut kunskapen utan att överbelasta lärarna som ju har fler elever än dem med autism och adhd i sin klass?

Detta är två viktiga frågor för min bok. Jag vill inte skriva en bok som räknar upp ny forskning. Jag vill skriva en bok som gör forskningen användbar. Direkt. En bok man förstår och som riktar sig till hela skolan så att alla kan jobba tillsammans. En bok där alla inte behöver kunna allt, men alla behöver kunna något.

Och då föddes Funktionstrappan. Funktionstrappan har bara fyra steg.

Steg 1: FÖRSTÅ nedsatta funktioner!

Det första steget är för alla. Alla måste förstå vilka funktioner som ett barn med autism eller ADHD har för lite av. Autism är mer än socialt samspel och rutin. ADHD mer än att inte kunna sitta still. I första steget går jag därför igenom runt 50 nedsatta funktioner. Det är mycket. Men det skapar en konkret förståelse till att bakom samma problem, säg skrivsvårigheter, så kan det finnas olika anledningar och svårigheter. Och olika anledningar kräver helt olika anpassningar.

Steg 2: KOMPENSERA nedsatta funktioner!

Anpassningarna kommer i steg två. Och steg två delas in i fyra delsteg där elevhälsan har främsta ansvaret för de tre första: En kompenserande miljö, energivård och navigeringsstöd. Läraren får stöd att säkerställa dessa insatser i klassrummet, men de behövs även utanför. Läraren är också ansvarig för det sista delsteget: En kompenserande pedagogik. Den bygger på några nycklar … som jag får gå igenom vid ett senare tillfälle. Men eftersom ADHD-hjärnan är underaktiv, så är ett mål med undervisningen att regelbundet fylla på med mer stimulans på olika sätt.

Steg 3: INTERAGERA funktionellt!

Men för att en skola ska fungera, så behövs också ett gemensamt förhållningssätt gentemot eleverna och ett bra samarbete mellan alla vuxna. Detta är steg tre i Funktionstrappan med för att skapa.

Steg 4: EXCELLERA med en funktionell verksamhet!

I det fjärde och sista steget, så kommer rektorerna in. Här samarbetar rektorn och elevhälsan för att skapa en funktionell verksamhet. En verksamhet som är bra på att inkludera och som bygger på andra skolors framgångsfaktorer och på funktionella beslut.

Det som gör Funktionstrappan så fantastisk, är att den skapar en skola som är bättre för alla! Alla i skolan mår bra av att vi skulpterar fram en skola som förstår nedsatta funktioner hos barn, som förstår hur varje nedsatt funktion kan kompenseras och som har hittat sätt att bemöta både eleverna och att samarbeta med vuxna runt dem. Metoderna som är bra för elever med autism och adhd är bra för prestationer och relationer för alla elever och pedagoger. Och en extra bonus. Flera av metoderna har vetenskapligt belägg för att minska stökigheten i klassrummen.

Funktionstrappan hittar du i boken ” Inkluderingskompetens vid adhd & autism”.  Jag hoppas att det är en bok som alla lärare, specialpedagoger, resurser och rektorer blir sugna på att läsa. För elevernas skull.  Mer information på hemsidan här.

Skriv in din mejladress och prenumerera på bloggen, så får du ett mejl när boken kommer ut.