Lagom till Skolsköterskornas kongress fick jag genom att byta tryckeri i sista stund ändå ett provtryck att visa upp. Efter två föreläsningar med 770 anmälda skolsköterskor till varje, så blev det en riktig egoboost med förbeställningar och tillfälle till små pratstunder med skolsköterskorna, någon skolläkare och en representant från utbildningsförvaltningen i en större kommun. Men framförallt är jag glad att Funktionstrappan och budskapet om vikten av diagnos för att möjliggöra att stöd sätts in utan att eleven först måste få det svårt fick nå så många skolrepresentanter. Många lyfte i dessa samtal sin frustration över hur svårt det var att få gehör för att utreda autism och adhd. Skollagen som ska säkra att även elever utan diagnos ska få stöd, har i många skolor tolkats om till att diagnos inte behövs eller är till någon nytta. Nu håller jag tummarna att boken kan hjälpa alla som arbetar i skolan att få till rätt åtgärder oavsett vilken ståndpunkt kring diagnos man har och att samarbetet underlättas mellan de olika yrkesgrupperna som alla kommer med sin egen bakgrund, utbildning och vision. Målet är att rektorer, lärare och elevhälsan ska kunna arbeta för inkludering utifrån sina respektive yrkesroller och en vetenskaplig grund.
Vilse i klassen 