Föreläsningar för skola och vårdpersonal: Känn igen Autism och ADHD

Nu släpper jag de första föreläsningarna baserade på Funktionstrappan – Steg 1!

Vill du vara bland de första att ta del av de närmare 50 nedsatta funktionerna vid autism och adhd? Få en helt ny förståelse för dina elever eller brukare och hur vi ska tänka för att sätta in rätt stöd! Boka en föreläsning eller maila din förfrågan till: linda.jensen@bemyrails.com

Min klasskompis har autism & adhd
Vad är autism och adhd? Varför gör min kompis så? Och vad gör vi då? Föreläsningen kan anpassas till enbart elever eller personal. Barnen får lära sig om diagnoser, superkrafter och strategier med bokhjälten Super-A och Ralle Räls.

Målgrupp: Elever på låg- och mellanstadiet, förskolebarn och personal. 1 – 2,5 timmar.

 

Funktionstrappans Steg 1: Vilka är de 50 nedsatta funktionerna vid autism och adhd? 

Föreläsningen bygger på Funktionstrappans första steg: Förstå grundsvårigheterna bakom problemen. Hur inverkar varje nedsatt funktion? Vilka styrkor ska vi bygga på?

Målgrupp: Föreningar, LSS, elevhälsan, förskola, skola, anhöriga. 1,5 – 3,5 timmar. Tillval: Vanliga tilläggsdiagnoser. 

 

Vårdpersonal: Att fånga 1 av 4 barn räcker inte –  vikten av tidigt stöd

Forskning visar på vikten av tidig diagnos. Men de flesta barn har inte fått sin diagnos när de börjar skolan och autismkunskapen inom vården och socialtjänsten är bristfällig. Hur känner vi igen autism (och adhd)? Vilka är de närmare 50 grundsvårigheterna? Vågar vi prata om diagnoser? Vågar vi hålla tillbaka rätt riktade stödinsatser? Vad händer när råden vi ger och insatserna utgår ifrån ett barn utan diagnos? Föreläsningen belyser både barn- och föräldraperspektivet.

Målgrupp: BVC, BUP, socialtjänsten, anhöriga. 1,5 – 3,5 timmar. Tillval: Flickor och autism. ADHD.

 

Fler föreläsningar för skolpersonal och priser hittar du här.

 

Autistisk Inertia a.k.a. Tröghetens Lag

Inertia kommer ursprungligen från fysiken. Det innebär att ett föremål i rörelse har enklast att förbli i rörelse och ett föremål som är still har enklast att förbli still. Autistisk inertia innebär egentligen det samma. Det är helt enkelt väldigt svårt att växla fart och att byta spår. Att påbörja en aktivitet, men också att avsluta den, kräver en stor ansträngning. Övergångar blir ibland inte hanterbara.

Tänk er ett bowlingklot. För att få det att rulla krävs en stor ansamlad kraft. Men bara från början. Sen rullar det på för egen maskin. Vi springer inte efter och puttar på (och ja, jag vet att banan lutar lite, men det är aldrig fel med lite anpassningar). För att få ordning på vårt bowlingspel, så behöver vi dels denna kraft och dels koll på riktningen. För elever med autism så är det också så. De vill, eller behöver, se målet. Det är svårt när man har en nedsatt föreställningsförmåga och en pedagog som uttrycker sig för otydligt för en. Därför får målet gärna vara konkret.

Visa eleven riktningen genom ett konkret mål.

Skapa ett första steg som är enkelt att greppa och att klara av.

Visa ett färdigt exempel på det som ska göras och dela upp vägen dit i hanterbara steg. Bilder och text för att staka ut stegen och riktningen är bra. Sen behövs kraften. Och här kommer det viktiga knepet … Om eleven känner att han eller hon måste använda lika mycket kraft hela vägen till målet, så känns det som att säga ja till ett väldigt stort åtagande. Men med inertias hjälp, så behöver vi bara få eleven att mobilisera kraft till sitt första steg. Att börja rulla. Det är allt vi behöver få eleven att säga ja till. Sedan har eleven redan sin fart och det behövs inte alls lika mycket kraft till nästa steg … såvida vi inte kräver att eleven byter riktning eller har varit för otydliga i vår förberedelse.

Att stoppa ett klot kräver också kraft. För att underlätta övergångar mellan aktiviteter så kan en paus eller en enkel återkommande aktivitet stoppas in emellan dem. Eleven behöver då bara fokusera på att avsluta. Att avsluta kan i sig kräva en mycket medveten ansträngning. Sedan kommer något som eleven känner de klarar på rutin och som inte kräver att han eller hon mobiliserar kraft för. Och först därefter börjar vi ladda för den nya aktiviteten. Ny ny riktning och ett enkelt första steg . Vi skapar alltså en situation där både avslutningskraft och uppstartskraft inte krävs i direkt anslutning efter varandra.

Erbjud två val för att skapa en känsla av kontroll.

Långt innan jag stötte på inertia … för det var först igår … så har jag använt inertia-knepet med en twist vid läxläsning med min dotter. Jag skapade inte bara ett, utan två steg som hon kunde greppa och som var enkla. Dessa gav jag henne som två val: ”Nu ska vi göra läxan. Vill du läsa en mening eller halva sidan.” Det gav henne kontrollen och jag kom inte bara med ett krav. Sen spelade det ingen roll vad hon svarade, för när hon väl satte sig att läsa, då fortsatte hon ändå förbi både den första meningen och halva sidan. Hela kapitlet och läxan klar! Förstås med beröm att hon klarat så mycket mer än hon tänkt.

Ofta fortsatte hon tills slutet av hela boken … men det är inertia … ibland är det svårare att sluta än att börja.

 

Hur ska vi tänka kring läxor? Stödmaterial från Skolverket!

Skolverket har ett alldeles utmärkt arbetsmaterial för att diskutera läxor i arbetslaget och fundera kring vilket syfte de ska fylla och faktiskt fyller. Skolverket sammanställer också forskningsläget och drar bland annat slutsatsen att läxor inte är ett bra sätt för elever att komma ikapp:  ”Kanske har en elev kommit efter i arbetet för att den ännu inte har förstått det innehåll eller den procedur som uppgiften handlar om. Då är det osannolikt att eleven kommer att lyckas bättre med uppgiften utan tillgång till lärarens förklaringar.”

Det finns förstås fler anledningar till varför vi inte ska använda läxor till att komma ikapp just för elever med autism eller adhd. Kanske har vi inte hittat hur vi ska kompensera för deras olika grundsvårigheter i olika lärsituationer ännu eller så är lärostoffet inte tillräckligt differentierat. Lästräning för elever med lässvårigheter kräver exempelvis träning med beprövade metoder och även om texten kan repeteras i andra sammanhang så kan läxor inte ersätta den specialpedagogiska kompetens och de intensiva tidiga insatser som forskning visar har bäst effekt. För elever med en funktionsnedsättning måste vi även säkra att läxorna fungerar att göra. Detta innebär att de för elever med autism kanske måste ha exakt samma format från gång till gång och för elever med adhd ha tillräckligt med variation.

Var beredd att anpassa och att kompromissa. En fungerande läxa i veckan är bättre än att försöka göra alla och misslyckas med varje.

Eleverna ska dessutom ha ork kvar till sin fritid och det är viktigt att vi är medvetna om att en läxa som tar tio minuter att genomföra mycket väl kan ta en timme av förberedelser och försök att genomföra i hemmen där det finns en funktionsnedsättning. En god kommunikation med föräldrarna kring hur läxor fungerar eller kan fungera är viktigt.

Läraren Pernilla Alm som skrivit boken Läxfritt kommenterar i ett blogginlägg Skolverkets stödmaterial om läxor ytterligare och avslutar med en diskussion med en kollega.

   Min kollega: ”Jag vet inte varför du inte ger läxor men jag vet varför jag inte ger dem.”
   Jag: ”Varför ger inte du ut läxor?”
   Min kollega: ”Jag har jobbat på BRIS i sex år.”

• Läs hela Pernilla Alms inlägg: Läxfritt  eller köp hennes bok på adlibris
• Länk till Skolverkets stömaterial:  Läxor i praktiken
• Läs även: En skoldag genom ett barns ögon