2 metoder som höjer eleverna från G till VG

En av de mest kraftfulla metoder som finns för att höja elevernas prestation är att lära ut metakognitiva strategier parallellt med ämnet. Genom dessa strategier så förser vi eleven med verktyg att tänka och reflektera kring uppgiften. Strategierna visar sig speciellt effektiva hos  barn i behov av särskilt stöd och fungerar bäst när man samtidigt tillämpar strategier för en mer strukturerad undervisning. För de flesta elever med autism är struktur en förutsättning för att de ska kunna vistas och fungera i lärmiljön. Men struktur gagnar även resten av eleverna i klassen och kan både öka prestationen och minska tiden vi behöver lägga på att komma till rätta med stökigheten som uppstår när eleverna saknar en karta att följa. Både elever med autism och adhd har extra svårt med exekutiva funktioner som är kopplade till både metakognition och förmågan att strukturera sitt arbete, så det är uppmuntrande att metoderna fungerar så väl för elever i behov av särskilt stöd.

Om vi både håller mer strukturerade lektioner och lär ut metakognitiva strateger så höjer vi elevernas betyg.

Var för sig ger struktur respektive metakognitiva strategier väldigt bra resultat. Men tillsammans skapar de en effektstorlek på 0,84. Det är en ganska svårslagen siffra som innebär att en genomsnittselev i den 50:e percentilen skulle prestera lika bra som en elev i den 80:e percentilen som inte fått lära sig metakognitiva strategier och fått en strukturerad lärmiljö.

Här är några riktlinjer från forskningsvärlden för hur vi kan tillämpa metakognition summerade från boken ”Inkludering i skolan” av David Mitchell:

Före lärandet så hjälper vi eleven att organisera och aktivera förkunskaper. Vi skapar också ett mål eller ett tydligt syfte med inlärningen. Sedan försöker vi förutspå det bästa sättet att lösa problemet.

Under arbetets gång så använder vi metoder som att ställa frågor, förutse, jämföra och sammanfatta. Vi försöker bekräfta hypoteser och nå fram till insikter.

Efter genomgången tänker vi tillbaka och försöker förstå informationen i sin helhet och sammanfatta den. Vi föränkrar det nya med tidigare kunskaper i minnet och tittar på hur informationen eller färdigheten kan tillämpas i andra situationer.

Ett bra sätt är att modellera metakognitiva strategier genom att tänka högt när vi själva arbetar med ett problem. Eleven lär sig både processen och att se vitsen med självcoaching.

Det finns även uppgiftsspecifika strategier där eleven lär sig en formel när de exempelvis ska skriva en berättelse för att komma ihåg vilka komponenter som ingår i en bra historia. De kan också lära sig att följa vissa steg i exempelvis matematiska problem där de har i en checklista bredvid sig: Läs, omformulera, visualisera, forma en hypotes, uppskatta, beräkna och kontrollera.

Titta på några exempel:

Ovan metoder ingår i ”Funktionstrappan steg 2 – En kompenserande pedagogik”. Status på min bok hittar du här.  Håll utkik på facebooksidan eller skriv upp ditt mail (i den svarta menyn), så får du nästa inlägg direkt i din mailbox.

När barn inte gör som vi vill: Att tro att autistiska barn bara vill bestämma

Ett barn med autism har svårt att se saker från ovan och när man befinner sig där nere mitt ibland allt, så kan även en mindre förändring på nära håll se väldigt stor ut. En begränsad föreställningsförmåga gör det också svårt att själv kunna se vad en förändring egentligen innebär.

Tänk dig att din värld är uppbygg som ett legotorn. För de flesta av oss, så räcker det att plocka bort den röda biten och sätta dit en grön när någon kommer med exempelvis ett nytt förslag i en lek. Har man autism så raseras tornet och man måste bygga om det på nytt så fort en bit ändras. Man behöver gå igenom hela bygginstruktionen från början till slut (om ingen utifrån lyckas förklara exakt var tornet förändras) och skapa ett helt nytt torn. Varje gång. Bitar kan ändras ofta när många viljor möts exempelvis i samspel. Påfrestningen att hänga med blir väldigt stor när tornet ständigt raseras av andras idéer. Fasta rutiner blir då ett skydd och att göra som man själv vill blir barnets sätt att skapa förutsägbarhet i tillvaron.

Ovan text är en av fallgroparna i Fuktionstrappans tredje steg som du hittar i den boken ”Inkluderingskompetens vid adhd & autism”. Det är också förklaringen till varför barn med autism behöver ett tydligt dagsschema och noggranna förberedelser vid förändringar. Om vi vuxna vill bestämma, så måste vi även sätta tydliga förväntningar i förväg, eftersom tillrättavisningar efter hand raserar deras ”legotorn”.

Mer om innehållet i boken kan du läsa här.

Andra boktips: