Elever med mindre funktionskonto: Sänka krav eller kompensera?

På mina föreläsningar så brukar jag visa nedan bild när jag pratar om autism och adhd. Vi har alla ett ”funktionskonto”. Men med en funktionsnedsättning då blir det här kontot mindre.

Det många inte tänker på är att personer med exempelvis autism och adhd, inte bara har ett mindre funktionskonto att hämta resurser ifrån, de måste dessutom använda en större del av sitt funktionskonto till sådant som klasskamraterna automatiserat och som de klarar av utan att knappt belasta sitt funktionskonto. Funktionsförmågorna som däremot eleverna med autism eller adhd har, får arbeta på max för att tolka samspel, filtrera sinnesintryck, organisera sitt arbete eller kanske bara använda en penna (om motoriken inte är automatiserad). På samma vis får elever med dyslexi använda mer av sitt funktionskonto så fort de får en text i sin hand och forskning visar här att dessa elever måste läsa samma text fyra gånger för att komma ihåg lika mycket som dem utan dyslexi. Och då anstränger de sig mer än sina klasskamrater för varje gång de läser texten. Därför är det så oerhört viktigt att vi kompenserar för elevernas olika nedsatta funktioner.

”En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Skollagen

När vi kompenserar för en nedsatt organisations-, samspels-, läs- eller skrivförmåga på ett effektivt sätt, då tillför vi samtidigt funktion utifrån. Elevens förmåga begränsas då inte längre till deras funktionskonto. En elev som får hjälp att organisera sitt arbete eller som får tydliga skriftliga instruktioner (för att slippa tolka kommunikation), behöver inte längre lägga lika mycket resurser på dessa aktiviteter och tömma sitt funktionskonto nästan helt redan här.

Eleven får då också mer över av sitt funktionskonto till själva inlärningen! Och det är målet. Så mycket som möjligt av elevernas resurser ska användas till inlärning. Det är det deras hjärna ska sysselsätta sig med — inte ordavkodning, motorik eller klassrummets alla sinnesintryck.

På mina föreläsningar brukar jag också fråga om vi ska sänka kraven eller kompensera. Svaret är att vi ska göra båda. Men framförallt ska vi sänka kraven för allt det runt omkring eleven som dränerar deras funktionskonto, men som egentligen inte har något med inlärningen och deras kunskapsutveckling att göra.

När det gäller de pedagogiska kraven så vill vi behålla ribban så högt som möjligt. Vi vill inte att eleven presterar sämre akademiskt. Hade vi haft en elev som ser dåligt, då skulle vi inte vilja att de sitter och fyller hjärnan med ”vad står det egentligen där på tavlan?” Vi vill att de fyller hjärnan med kunskapen som står där. Läsa ska vara enkelt och ett par glasögon tillför funktion. Dessa elever kan sedan lägga lika mycket av sin hjärnkraft på ämneskunskapen som sina klasskamrater.

”Elever som till följd av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav eller kravnivåer som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser.”

Skollagen

Ovan mening lades till i skollagen för några år sedan. Och syftet är just att elever med en funktionsnedsättning ska få möjlighet att hoppa lika högt som sina klasskamrater. De ska med andra ord ges sådant stöd som kompenserar för deras funktionsnedsättning även för att kunna uppnå de högre betygsstegen!

Här är ett exempel på hur vi kan kompensera vid motoriska automatiseringssvårigheter (som sitter i hjärnan, inte i händernas muskler). Klassen ska göra ett kollage på bilden. Det vi kommer att bedöma är slutresultatet och elevernas kreativa förmågor. Då är det synd om eleven som inte automatiserat motoriken inte kommer ända dit, utan ger upp på vägen redan när vi kräver att eleven ska klippa ut pappersbitar till kollaget. Här kan vi behöva sänka kravet på klippandet. Det är inte det vi bedömer och sätter betyg utifrån. Då sänker vi alltså ribban där. Eleven får färdigklippta bitar. Vi kan också erbjuda en fjädrande sax och tillföra funktion utifrån … på så sätt får eleven en längre stav att hoppa över ribban med.

Eleven kan då få chansen att hoppa lika högt som sina klasskamrater …

Elever med motoriska automatiseringssvårigheter kommer underprestera både i kvantitet och kvalitet så fort de får en penna i sin hand. De behöver därför alltid skrivstöd i någon form — speciellt om de ska nå högre än E.

Bilderna är hämtade ur boken Inkluderingskompetens vid adhd & autism.

 

Omvänd inkludering: Hur ska vi tänka?

De flesta åtgärder som gynnar en elev med autism eller adhd mår hela klassen bra av. Om vi utgår ifrån en omvänd inkludering så börjar vi med att planera vår undervisning för eleverna med extra stödbehov. Vi tar dem alltså inte sist, då när kaffet är slut och vi kanske redan suttit ett par timmar och planerat veckans lektioner.

Förhoppningsvis har vi i skolan redan anpassat klassrumsmiljön i steg ett nedan och tänkt igenom var vi ställer bänken för elever med behov så att de arbetar bäst. Vi har även minimerat sinnesintryck och distraktioner.

Att tänka på vid omvänd inkludering:

1. Anpassa miljön efter elever med behov
2. Anpassa instruktioner och skapa struktur
3. Anpassa pedagogik och material efter olika inlärningssätt

4. Ta in resten av klassen i din planering. (Kanske upptäcker du att du inte alltid behöver ändra något eller anpassa för elever som kan arbeta mer självständigt.)

5. Erbjud alla elever stödet från #1-3: hörselkåpor, avskild bänk mot vägg ibland, nyckelbegrepp, bildschema, glosor med bilder, rörelsepaus. Den som vill få några extra poäng delar ut tuggummi och keps för att hjälpa med koncentration och skärma av. Detta är ganska billiga anpassningar för elever med svårigheter att reglera vakenhetsgrad (adhd) och att stänga ute intryck vid perceptionsproblematik.

Det är lättare att känna sig trygg, accepterad och kompetent i en skola som kompenserar för nedsatt funktion och grundsvårigheter.

Nu i skolstartstider är det också extra viktigt att gå igenom förändringar och skapa trygghet i skolrutinerna. Gå därför noga igenom hela skoldagen – varenda plats och liten situation – ifall du har en elev med autism som inte kan generalisera och flytta kunskap från en situation till en annan. Tydliggör förväntningarna:

Vad gör man när/om …

Visa hur man hittar (följa färgmarkeringar) och vet vart man ska och när man ska gå (ringsignal, rastvakt). Detta kan göras med hela klassen, men för vissa elever behövs individuella genomgångar. Hjälp eleverna att navigera skolan helt enkelt!

Mer om omvänd inkludering hittar du i boken Inkluderingskompetens vid adhd & autism och Funktionstrappans Steg 4 – Excellera med en funktionell verksamhet.

Registrera dig på sidan  (i svarta menyn) för att få blogginläggen i din mejlbox eller gilla sidan på Facebook.